Sista dagen på 2015...... det är då man ska summera året...Hur blev det? Uppfyllde jag någon av mina drömmar? Följde jag mitt hjärta? Var jag den medmänniskan jag ville vara? Lever jag mitt liv på ett sätt som gör mej glad och lycklig? Eller lever jag livet på ett sätt som jag tror att andra kräver av mej?
Ja frågorna kan vara många och svaren kanske inte så självklara....
Och alla misstag vi gjort under året- vi glömmer dom! Och ser framåt!
Imorgon börjat ett nytt år med många möjligheter! I vardagen kan både du och jag vara någon annan människa till hjälp var vi än befinner oss! Och
jag tror att just det är en del av meningen med livet.....
Så vill jag denna dagen passa på att TACKA alla NI som skänker och har skänkt pengar till mitt Kenya-konto! Det finns ni som skänker regelbundet- allt från 50 - 500 kronor i månaden! Det finns ni som gett pengar till Love school som en present till någon som fyllt år. Ni är många som sponsrar en pojke på Julias pojkhem! Secondhand i Smålandsstenar har gett en stor gåva!
Det är många som skänkt kläder, skor, fotbollar mm mm.
Ni är några som säljer och distribuerar väskorna!
NI är många som sålt UPENDO-armband och jag hoppas ni förstår hur mycket pengar det gett!
Ja, ibland är det dumt att börja räkna upp saker med risk för att man glömmer något- så har jag nu glömt nämna vad DU har gjort eller gett så ta inte illa upp utan känn TACKET!
Så jag vill säga ASANTE SANA!! TACK SÅ MYCKET! Ditt bidrag gör skillnad för männsikor i min närhet!
Nu vill jag också säga att jag INTE har någon lista på vilka läsare som ger och vilka som inte ger!
Jag vet att det finns hur många saker som helst att ge till och det kan också vara så att man inte vill ge och då är det så!
Hursomhelst- jag försöker verkligen förvalta de pengar ni skickar på ett bra sätt!
Innan jul köpte var ni några som skänkte pengar och då köpte jag mat till tolv familjer som annars inte hade märkt att det var jul eftersom de har det så fattigt. Veronika valde ut och lämnade det till familjerna (jag vill inte står där som en rik viting och dela ut) och hon sa att det var några familjer som grät för de var så tacksamma......
