KIBERA

Från Wikipeida:

I Kibera, ett slumområde i Nairobi bor mellan 500 00- 1,2 miljoner personer, ingen vet. 95% av Kiberas befolkning lever under gränsen för fattigdom. En genomsnittlig familj består av sju personer och bor i ett enda rum.  Statistiskt sett går det en toalett på 500 invånare, men i verkligheten betyder det att många inte har tillgång till någon alls och inte heller tillgång till rent vatten. Sjukdomar sprids lätt, arbetslösheten är hög och kriminalitet är vanligt. HIV/AIDS är också ett stort problem bland de fattiga i slummen, så många som 15-20% av invånarna i Kibera tros vara HIV-smittade.

Här var vi igår, Tomas, jag och Ulrika - fick gå runt med två killar som är uppvuxna här och som bor kvar! Och som berättade en annan sida än den uppslagsboken beskriver. Nämligen att en del väljer att bo kvar här för att man trivs. Att man hjälper varann! Att när vi går runt med de som känner till stället är det ingen fara. Att de som bor där vill att vi vita ska komma dit och se hur de har det.

Ja, det finns två sidor på samma mynt!

Det finns många projekt som hjälper aidssjuka och det finns många små skolor.

Och kyrkor- jag tror det var en kyrka var 100e meter! Och eftersom det var på söndagförmiddag vi var där så var det fullt ös med musik, sång och predikanter!

Jag kan inte säga något annat än att det är intressant att se hur det är där, men visst är det jättehemskt att vi efter besöket åker direkt till en restaurang, tittar i menyn och beställer precis det vi vill ha.

Såna här besök väcker så många frågor! Vad sysslar vi med? Hur stora är våra bekymmer hemma i Sverige egentligen? Men den "obekvämheten" som frågorna och tankarna ger kan jag ju leva med- de som lider är ju faktiskt de som bor där!
Jag tror inte jag kan vara den Marie som jag var innan jag åkte hit....eller kan jag det? Vill jag det???

Tåget går mitt genom området

Jag köper bananer, lök och tomater

De här männen gör smycken av ben från ko och get

Och här handlar vi de färdiga produkterna

En liten kiosk