Scrabbel

Att försöka förbättra engelskan är verkligen ett mål när vi är här- men det är inte lätt i den här åldern!
Såhär såg det ut på dagens lektion:

Jag och min lärare Tsara spelar Scrabble (Alfapet). Jag hade nybörjartur och vann! Hon lämnade spelet här för att Tomas och jag ha något att göra på kvällarna!

Idag är ingen vanlig dag

för det är Tomas födelsedag!
Har hört att den kommer att firas "som vanligt" i Smålandsstenar av Haskel, Håkansson och Freij- er kan man lita på!!

 Han blev uppvaktad på skolan av förskolebarnen som ritade teckningar till honom!

Skogspromenad

Ett besök i Karura forest är alltid lika trevligt! Känns som vi går på en vanlig skogsväg i Sverige.

Väldigt mycket vatten pga regnperioden. Det ser smutsigt ut, men det är den röda leran som tumlar runt.

Tror inte vi ska försöka sitta och fika där vi satt förra gången vi var här.

Då såg det ut såhär!

Hälsoeftermiddag på Svenska skolan

En eftermiddag med hälsotema! Yoga, massage, hälsotallrik och så förstås uppvisning av barn som vill dansa och sjunga för sina föräldrar.

Här sjungs det sånger på swhalili av de yngsta barnen.

Dagen avslutades med dopp i poolen

Teater och pizza

Att gå på teater är rätt trevligt och ett bra sätt att träna engelska! Den började 18.00, de sista personerna kom 40 minuter senare!
Innan pjäsen började spelades nationalsången och publiken stod upp, det ni!
Helt plötsligt kommer fyra beväpnade poliser in i lokalen och man började undra.....men de gick runt lite och kikade och gick ut lika tyst som de kom in.

Är vanligtvis inte intresserad av "trädgårdskonst" men en  gitarsspelande groda skulle jag nog kunna tänka mej att ha på Skolgatan!

Stenugnsbakad jättego pizza. Vi är ute och äter oftare  än hemma och måste säga  att vilken restaurang vi  än har ätit på så har vi varit nöjda!

Frisyrer

Att vara snygg i håret är viktigt! Många byter frisyr väldigt ofta och det är ju klart enklare att göra när man  flätar in det egna håret i syntetiskt hår eller använder peruker!

Swedken och Taxi-Lotta

När vi åker taxi använder vi oss ofta av Swedken (Sverige- Kenya) som driva av Lotta, en svensk kvinna på 68 år. Detta är hennes historia:

2004 åkte hon tillsammans med sin bror på en affärsresa till Nairobi. En morgon på väg från staden Kisomo såg hon en gammal kvinna som hukande drog sig fram längs vägen med ett enormt lass ved på ryggen.

-När jag kom hem mådde mitt sociala samvete inte bra. Det kändes fel att sitta i Sverige och ha som största bekymmer om jag kommer att få tvättid eller inte. Så jag åkte tillbaka, dels för att se om jag kunde hitta kvinnan och göra något för henne, dels för att bygga upp min egen business i Nairobi.

Lotta var i Kenya en månad men hittade aldrig kvinnan. Så hon åkte hem och tillbringade sommaren bland glassiga segelbåtar i familjens hus på Käringön. Jag kände bara: vad gör jag här? Jag kan ju hjälpa människor! Jag vill försöka hjälpa människor att hjälpa sig själva!

Så jag åkte tillbaka för att stanna ett år och bygga upp ett företag. Under det året kom den annars punktliga Lotta försent. Taxin dök inte upp, chaufförerna sa att de var alldeles runt hörnet, trots att de inte var det. När de äntligen kom var Lotta upp emot en timma försenad till sina möten.

-Till slut blev jag så frustrerad att jag köpte en egen bil och frågade driftschefen på taxibolaget jag använde om han ville bli min chaufför.

Så gick startskottet för Lottas taxibolag, helt oplanerat. Hon började anställa fler och fler och är nu uppe i 40 chaufförer och nästan lika många bilar. Genom sitt företag känner Lotta att hon kan göra en liten social insats.

– Istället för att skänka pengar till någon så försöker jag utbilda mina chaufförer. Det är min dröm att kunna göra något i ett lite större perspektiv. Jag sätter undan en viss procent av omsättningen varje månad till chaufförernas barns skolgång. .

Det är många barn i Kenya som inte går i skolan, främst eftersom föräldrarna inte har råd med vare sig skolavgifter eller skoluniformer.

– Många har inte ens två kronor till kollektivtrafiken! Därför ser man tusentals människor som går in till stan varje morgon för att kanske få ett dagsjobb eller göra ett ärende. Jag vill hjälpa dem att hjälpa sig själva så att de kan lära det vidare till sina barn.

Man inser också sina begränsningar, jag kan inte rädda 35 miljoner kenyaner men här har jag 40 som jag känner är mitt ansvar.

Tomas och Lotta äter  på svenskägda restaurangen Monikos

Utflykter en vanlig onsdag

Idag åkte förskolan till Giraffcentret, alltid lika uppskattat!

På eftermiddagen åkte jag och ett par kompisar till New life Mission, barnen blir alltid lika glada när man hälsar på dem!

Fin kille i fin tröja

Några tjejer som gör halsband

En flicka kom fram till mej och sa: snälla köp gympaskor till alla barnen!  Och mat!  Det blev inga skor, ingen mat, men lite fika vilket de också gillade!

Jag älskar verkligen att gå runt och titta på afrikanska gatulivet!

Övernattningsrekord

I fredags kom 19 killar hit + George (socialarbetare/föreståndare) och ett dygn senare åkte de hem till Mlolongo. Så nu vet vi att vi har plats för 20 övernattningsgäster! Det ni, det är bara till att boka!

Vi gick bort till Kawangware (slumområdet nära oss) och killarna fick träna lite fotboll. Där har en organisation som heter Vapor en verksamhet där 700 barn och ungdomar tränar fotboll varje vecka.

Innan träning/match ber man tillsammans och efteråt har man bibelstudium!

Det gick åt en hel dem mat i helgen så klart!

Kollade film och åt godis1

Förtjusta i de nya handdukarna!

Och så var det dags att sova, det var roligt att se huset fullt med nattgäster!

Promenad med grabbarna

Väldigt nära vårt hus har den här flickans mamma och pappa en liten kiosk. Hon ville att jag skulle ta kort på  henne!

Och så följde hon oss till vår port och hade nog gärna följt med in i trädgården!

Innan killarna åkte hem åt vi hamburgare och pommes frites på restaurang- uppskattat! Lite svårt det där med kniv och gaffel.