Swedken och Taxi-Lotta

När vi åker taxi använder vi oss ofta av Swedken (Sverige- Kenya) som driva av Lotta, en svensk kvinna på 68 år. Detta är hennes historia:

2004 åkte hon tillsammans med sin bror på en affärsresa till Nairobi. En morgon på väg från staden Kisomo såg hon en gammal kvinna som hukande drog sig fram längs vägen med ett enormt lass ved på ryggen.

-När jag kom hem mådde mitt sociala samvete inte bra. Det kändes fel att sitta i Sverige och ha som största bekymmer om jag kommer att få tvättid eller inte. Så jag åkte tillbaka, dels för att se om jag kunde hitta kvinnan och göra något för henne, dels för att bygga upp min egen business i Nairobi.

Lotta var i Kenya en månad men hittade aldrig kvinnan. Så hon åkte hem och tillbringade sommaren bland glassiga segelbåtar i familjens hus på Käringön. Jag kände bara: vad gör jag här? Jag kan ju hjälpa människor! Jag vill försöka hjälpa människor att hjälpa sig själva!

Så jag åkte tillbaka för att stanna ett år och bygga upp ett företag. Under det året kom den annars punktliga Lotta försent. Taxin dök inte upp, chaufförerna sa att de var alldeles runt hörnet, trots att de inte var det. När de äntligen kom var Lotta upp emot en timma försenad till sina möten.

-Till slut blev jag så frustrerad att jag köpte en egen bil och frågade driftschefen på taxibolaget jag använde om han ville bli min chaufför.

Så gick startskottet för Lottas taxibolag, helt oplanerat. Hon började anställa fler och fler och är nu uppe i 40 chaufförer och nästan lika många bilar. Genom sitt företag känner Lotta att hon kan göra en liten social insats.

– Istället för att skänka pengar till någon så försöker jag utbilda mina chaufförer. Det är min dröm att kunna göra något i ett lite större perspektiv. Jag sätter undan en viss procent av omsättningen varje månad till chaufförernas barns skolgång. .

Det är många barn i Kenya som inte går i skolan, främst eftersom föräldrarna inte har råd med vare sig skolavgifter eller skoluniformer.

– Många har inte ens två kronor till kollektivtrafiken! Därför ser man tusentals människor som går in till stan varje morgon för att kanske få ett dagsjobb eller göra ett ärende. Jag vill hjälpa dem att hjälpa sig själva så att de kan lära det vidare till sina barn.

Man inser också sina begränsningar, jag kan inte rädda 35 miljoner kenyaner men här har jag 40 som jag känner är mitt ansvar.

Tomas och Lotta äter  på svenskägda restaurangen Monikos