30 december gav sig sönerna och Sofia ut på ett äventyr de inte kommer att glömma! De skulle under fem dagar ta sig upp och ner för Mont Kenya. Första kvällen smsade jag till guiden och frågade hur det var med dem och fick till svar att allt var ok!
Dagen efter fick jag inget svar på min fråga och tänkte: det var nog ingen täckning. Senare fick jag veta att: jo, han fick smset men valde att inte svara!
Albin och Anton var de som mådde sämst. Albins höjdsjukesymptom vände dock och det betydde att han kunde bestiga berget. Men Anton fick, efter att ha spytt en gång i timmen i ett dygn och kraftig huvudvärk, vända neråt med två bärare. Det var rätt kämpigt att komma ner och när de sedan stannade efter 4 timmar på 3 000 meters höjd så var han inte heller så alert utan fick ligga och vila en dag.
De andra startade toppbestigningen kl 2 på natten. Sofia var den som kände av stigningen mest. Gick hon lite för fort de sista 150 meterna så fick hon andnöd (astmaliknande) och fick stanna upp. Vid soluppgången var de på toppen där de stannade 20 minuter. Det var kallt, men inte så blåsigt. På toppen fanns en inglasad Bibel. Och en geocach! Ja, det kanske t.o.m var därför Albin och Sofia var angelägna att bestiga denna topp- de samlar ju på de där cacherna!
Vad gäller höjdsjukan så drabbar det ofta långa, smala, unga pojkar.....så guiden hade redan förutspått att Anton skulle få problem men kanske inte så illa. Det handlar alltså inte om man är vältränad eller ej. Han sa tom att rökare har lättare för att komma upp....fråga mej inte varför.
I slutet av februari kommer Tomas att försöka sig på detta med ca 50 elever från skolan.....och det kanske kan gå vägen- han är ju varken ung, lång eller smal........och det är ju inte heller försent att börja röka!
Dagen efter fick jag inget svar på min fråga och tänkte: det var nog ingen täckning. Senare fick jag veta att: jo, han fick smset men valde att inte svara!
Albin och Anton var de som mådde sämst. Albins höjdsjukesymptom vände dock och det betydde att han kunde bestiga berget. Men Anton fick, efter att ha spytt en gång i timmen i ett dygn och kraftig huvudvärk, vända neråt med två bärare. Det var rätt kämpigt att komma ner och när de sedan stannade efter 4 timmar på 3 000 meters höjd så var han inte heller så alert utan fick ligga och vila en dag.
De andra startade toppbestigningen kl 2 på natten. Sofia var den som kände av stigningen mest. Gick hon lite för fort de sista 150 meterna så fick hon andnöd (astmaliknande) och fick stanna upp. Vid soluppgången var de på toppen där de stannade 20 minuter. Det var kallt, men inte så blåsigt. På toppen fanns en inglasad Bibel. Och en geocach! Ja, det kanske t.o.m var därför Albin och Sofia var angelägna att bestiga denna topp- de samlar ju på de där cacherna!
Vad gäller höjdsjukan så drabbar det ofta långa, smala, unga pojkar.....så guiden hade redan förutspått att Anton skulle få problem men kanske inte så illa. Det handlar alltså inte om man är vältränad eller ej. Han sa tom att rökare har lättare för att komma upp....fråga mej inte varför.
I slutet av februari kommer Tomas att försöka sig på detta med ca 50 elever från skolan.....och det kanske kan gå vägen- han är ju varken ung, lång eller smal........och det är ju inte heller försent att börja röka!
 |
| Så nöjda! |
 |
| Peter har varit guide här i tio år och bestigit toppen oräkneliga gånger |
 |
| En Bibel kan ju aldrig vara felplacerad! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar