En ledig torsdag

Vaknade vid 5 av tuppar som gal och böneutrop från minareten....men somnade om....

Morgonpromenad på bilfria gator, njutit av grönskan

Träffade på Charles, "våran taxichaufför" och växlade några ord....

Hälsade på Virginia som mådde ovanligt bra! Härligt att träffa henne! " Jag har bett för er och er resa till Sverige"

På väg hem kommer en man fram, helt svullen i ansiktet. Ja, men det är ju han som säljer grillad majs och som jag alltid hejar på på väg till jobbet- Vad har hänt?
Han svarade -"Igår när jag gick hem så blev jag rånad- flera stycken som hoppade på mej, slog mej och tog min telefon och  de 1 500 shilling (100 kr) jag hade på mej".

Träffade Veronika- hon var så glad över allt skolmaterial hon haft råd att köpa till skolstarten på tisdag! Nu håller hon på att måla stolar och bänkar- jag tror inte hon har förmåga att vila utan hon har alltid något på gång!

Suttit vid datorn- tittat på Idol och Utfrågning av partiledarna på SVTPlay. Njutit av att vi har en så hemtrevlig lägenhet.

Lättlunch: ananas, banan och avocado, kostnad tre kronor.

Fick vatten hemkört av tre killar och uppburet tre trappor:

Gick till affären för att köpa tvättmaskin- gick fram till två tjejer (som stod och pratade med varann) som jobbade på den avdelningen: "I want to buy a washingmachine" - " O my God" sa den ena och ropade på en av killarna, som ropade på en annan, som i sin tur hämtade ytterligare en som kunde hjälpa mej. Affärerna fullkomligt dräller av personal, men ytterst få verkar finnas till för kunden!

Ikväll har vi haft besök av Mechak, ni vet killen som jobbar på en skola långt från Nairobi. När skolan är stängd studerar han själv för att bli behörig lärare. Så nu har han pluggat i tre veckor och haft en massa tester. Sovit fyra timmar per natt! 

En härlig kille med ett stort hjärta!

Mechak skypade med Anton och smidde planer för hösten då Anton kommer ner hit
och ska volontära lite på Mechaks skola


Ja, så var den dagen till ända- en händelserik dag då jag bara tänker: Vi är på rätt ställe!

0,08 procents chans

Vet ni: det är 0,08 % chans att man föds i Sverige!

Med tanke på det vill jag att ni läser detta från en blogg jag följer- Linnea är uppvuxen i Smålandsstenar- jobbar nu som ungdomsledare i Habo: linneabrittajosefina.blogg.se

Sitter på en flygplats med mitt pass i min hand
Den lilla röda boken med tjocka pärmar och ett kort jag vill ta om
Siffror och stämplar som vittnar om vart jag rest, vad jag sett och vart jag bytt plan
Jag ska flyga hem, hem till mitt land Sverige
Ser flygplan taxa in och taxa ut, folk som tankar, kör väskor och gör säkerhetskontroller med block
Kvinnor med kjolar, kavajer och lätt packning, unga backpackers med ryggsäckar och filtar på stengolvet och så jag med handbagage, hörlurar, kamera och ett pass
Jag, precis som alla andra här har rätt att resa
Passet gör det möjligt, mitt fula kort ger licensen - jag kan resa obehindrat i ett enat Europa
Ett enat Europa - för dem som fötts i rätt land

Jag flyger hem, på dagen då Sverige firar att som nation haft fred i 200 år.
Jag landar på en mark som inte erövrats och sårats av krig på 200 år.
Jag landar på den mark som varit i fred längst tid i hela världen.
Jag landar på en mark där barn fått vara barn, där rent vatten finns att dricka, där kvinnor inte blivit tvingade från sina män eller där barn lär sig att hantera vapen för öppen strid.
En mark stämplad med demokrati, fri skolgång och rätten att yttra sig. En mark öppen för kritiskt tänkande, homosexuella par och kyrkor.
Där stridsvagnar inte kör, dit bomberna inte når. Där skyddsnätet är utbrett. Där det serveras korv med bröd på torgen. Där det finns hunddagis och bagerier.

Jag kliver ner från den rangliga trappan, står på mark som människor offrar sina liv för att nå
Som människor betalar hundratusentals kronor för att få vandra på
Och jag kliver av - bara så.
Låter Conversen trampa den kända marken utan att någon frågar efter pass. Utan att jag behöver förklara vem jag är eller varför jag är här
Jag kliver bara av, klampar in i mitt Sverige, utan tull och utan polis eller blickar som forskar mitt ursprung
Jag kliver bara av och så kommer det alltid vara, för att jag föddes här
Jag har rätt till marken som jag står på
Marken som andra skulle dö för att nå

Jag står på den mark som vi själva håller i hårt
Som Sverigedemokraterna vill stämpla som bara vårt
Marken som vi vill bygga stängsel kring, ringa in och sedan sätta vakter på dess gräns
Marken som vi vill vandra själva
Vi som aldrig upplevt krig

Som inte vet vad det handlar om att fly
Som inte vet hur det är att lämna allt man har
Vi, som aldrig upplevt ett krig
Vi vill hålla vår mark för oss själva
Vill ha vårt land ifred och i fortsatt fred.

Jag vill springa genom passkontrollen
Skrika och väcka uppmärksamhet
Strunta i att skicka min väska genom säkerhetskontrollen
Hoppa över grinden
Öppna en dörr med ett larm

- Allt för att bli ifrågasatt, bli kontrollerad
För att få uppleva och förstå den misstänksamhet och de hot andra lever under.
För att förstå hur det är att få sina papper och pass noggrant kontrollerade.
Sin väska genomsökt flera gånger och att bli utfrågad och ifrågasatt av polis.
För att få irriterade eller ilskna blickar.
För att förstå hur det kan vara att komma till Sverige, papperslös.
- För att nå marken men ändå inte äga den

Det vill jag så intensivt förstå
Så att jag kan ana en liten del av hur det är att leva på en mark i krig och att fly därifrån
Så att jag kan ana en liten del av hur det känns att skickas tillbaka igen efter att ha spenderat några månader på marken av fred.
Så att jag kan öppna mitt hjärta och släppa greppet om min mark
Så att fler får vandra, leva och bli lyckliga här på marken som egentligen aldrig kommer vara min - eller din. Bara vår som vi tillsammans får.

Som vi tillsammans får vandra sida vid sida på och som vi tillsammans får fira vår fred på, för den är både din och min och den ska vi dela. 

Visdomsord

Tycker detta verkar vara en förnuftig kvinna:

TACK från lärarna

Veronica på Love school centre har 18 anställda och när hon skulle betala ut lönen för ett par veckor sedan så gav jag henne, av skänkta pengar från ER, ett tillskott så det skulle få lite extra, närmare bestämt 150 kr/person. De behöver såväl denna uppmuntran för det har inga höga löner men är ju SÅ viktiga! Veronika berättade att en del av dem grät, så glada blev de! Jag vet, detta känns inte bara bra......att det ska "behöva" vara tacksamma för 150 kronor.....Men jag tycker att det är bra när Veronika kan sköta detta själv, jag vill inte stå där som någon "rik som ger till fattiga"...men visst är det ett dilemma att veta vad som är rätt och fel. Hursomhelst de blev glada och sen fick jag detta kortet som alltså inte är till mej personligen utan till er alla som skänkt pengar! Vare sig det varit till denna skolan, pojkhemmet eller något annat:

Lägenheten

Inte klara med inredning av lägenheten ännu, men på god väg! Köpte tyger (mellan 15-20 kr per överdrag) i förrgår och gick till en skräddare som sydde kuddöverdrag och la upp några gardiner, till en kostnad av 40 kronor.

Nu väntar jag på korgstolen som jag beställt av möbeltillverkaren jag passerar varje dag när jag går till jobbet.

Och såhär ser det ut på en av våra balkonger

Visst bodde vi jättefint förut i vårt hus, MEN här kommer vi också att trivas jättebra!

Födelsedag

Igår fyllde jag jämt men det blev inte mycket firande eftersom jag jobbade. Det blir mycket jobb såhär i början på terminen men så småningom ser Tomas och mitt schema ut som så att vi jobbar två kvällar i veckan + varannan helg.
När jag kom hem kl 01.00 lördagnatt möttes jag av denna utanför dörren, som gjorde mej så glad:

Blev faktiskt firad av syster och pappa för några veckor sedan, bla med denna fina tårta:

Dom är här nu!!

I måndags började skolan och vi har ca 140 elever, från 1,5 - 18 år gamla. 65 av dem ska bo på internatet där båda jag och Tomas jobbar. Det är 65 elever som väljer att studera på Svenska skolan under ett år. De är här utan sina föräldrar- långt hemifrån och under hela tio månader- det här blir spännande!
Det har börjat bra. Såklart är det lite trevande i början men jag kan tänkta att om några veckor så verkar det som de känt varann hela livet!

Tomas och Magnus bjuder på oxfilé och majskolvar.

Skolstart i rondellen

Allan och Evert

Jag har skrivit om dem förut men det får bli ännu en gång. Våra stiliga pappor! Snart 87 och 97 år gamla. Som inte alls är besvikna på att vi åker iväg igen utan som är uppmuntrande till vårt äventyr- det tackar vi för!
Idag vet jag att den yngre hälsat på den äldre på servicehuset. Och lämnat en bukett astrer (som han själv odlat) till den äldre som älskar att få blommor!
Ja, jag hoppas vi ses om tio månader! Om ni inte får för er att komma hit innan dess, ni är så välkomna!

Min pappa som uppskattar när vi är i stugan tillsammans med honom

Tomas pappa som väldigt gärna berättar om gamla tider

Fräna gamla gubbar!

Sista kvällen i Sverige

Har inget kort på det men tänkte berätta vad vi passade på att göra sista kvällen i Sverige. Jo vi gick en promenad kl 22!! Det kan vi inte göra i Kenya! Njöt för fullt av en tur till Konsum i Tranås! Så köpte vi lösgodis (gör vi inte i Nairobi!) och så satt vi till 22.45 på torget i Tranås och mös! Det ni! Ingen rånrisk såvitt vi förstod!

Lejonspaning

Vi satt i mer än en halvtimme och tittade på det här lejonet som var fem meter från bilen och facinerades! En bil med två vakter kom och sa till oss att vi inte fick vara ute i parken längre- vi hade redan överskridit tiden! Men vi bad om tio minuter till......lejonet var ju precis på väg mot en zebra!! Men efter de minuterna vågade vi inte vara kvar länge.....det var kolmörkt så vi var tvungna att leta oss tillbaka till vårt tält. Så hur det hela slutade vet vi inte.....

Först sov hen och sov och sov......

Kanske dags att vakna

Gäsp, gäsp.....igen och igen

Tvättar sig lite innan måltiden

Det där kanske vore nåt till kvällsmat!

Men hur det gick för den vackra zebran kan vi alltså inte berätta.....

För solen gick ner och det blev mörkt:

Camping och flera vackra djur

Vi campade denna gången i Masai mara och det gör vi gärna om! Billigt och fint! Och så lite mer spännande än att bo på lodge. Första kvällen hade vi sällskap av rätt många bufflar och andra natten hörde vi en elefant!

Ett "buffelskydd"

Här campade vi andra natten

Och så såg vi förstås fler djur än gnuer, tex de här:

Schakal

En stolt herre

Gamar i mängd

Försvaret i fotbollslaget "Team Zebra"