De flesta av våra gäster har inte behövt konfronteras med den kenyanska polisen. Därför är det konstigt att Anders och Gudrun två dagar i sträck råkade ut för detta!
I lördags när vi var på väg ut till tefarmen så blev vi stoppade av polisen och oturligt nog så låg körkortet hemma i en låda istället för i bilen!!
Så polisen meddelade att Tomas skulle inställa sig i domstol i början på veckan. Arg som ett bi! Tomas bad honom lugna sig och det gjorde han väl men domstol skulle det bli! Tomas frågade om det inte gick att lösa på något annat vis.....och jo, minsann det gjorde det!! "Ge mej 6 000 shilling"- Tomas svar var att så mycket hade vi inte men 2 000 kunde han få. "Ja, snabbt då, innan min chef kommer" Så log han glatt mot oss andra och sa om Tomas. "We are friends"!
Dagen efter skulle jag visa Anders och Gudrun en fin promenad nära oss. Vi gick in på den bilfria gatan och de fotograferade blommor och träd- där är verkligen vackert!
Och så helt plötsligt börjar en vakt skrika :Vad gör ni? Det är inte tillåtet att fotografera! Ge hit kameran! Han skrek och skrek och skrek!! Men fattar ni inte: det är förbjudet att ta kort på en ambassad! Nu arresterar jag er alla tre!
Oj, oj, oj.....detta var obehagligt! Han ville inte lyssna.....det var liksom ingen idé att förklara för honom att vi hade ingen aning att den där gaten som syntes ihop med mimosaträdet var en ambassad (fanns inte en skylt!)....han lyssnade inte när vi sa att det är väldigt enkelt att trycka bort korten vi tagit osv
Så gick han och hämtade sin chef och vi föreberedde oss på det värsta....men ut kommer en väldigt lågmäld man som säger att det kommer att gå bra.
Den första vakten (som visar sig vara en polis!) säger att han vill prata med mej och jag säger att jag i 3,5 år gått den här vägen, som är en av de finaste i Nairobi, och aldrig sett att det varit en ambassad här. Att vi inte visste att man inte fick ta kort osv. Nu är han betydligt lugnare och jag talar om för honom att i Sverige, även om vi är arga, så skriker vi inte på det här viset till varann, utan man kan vara vänlig. Han förklarar då att han har högt blodtryck och hans hjärta slog och slog och att det var därför han skrek.....
Anders och Gudrun fick visa sina pass - tack gode Gud att de hade med sig dem (!) och sen fick vi gå därifrån.....
Efter en stund skrattade vi åt det hela, men när det höll på såg vi framför oss hur vi skulle bli arresterade några timmar innan deras hemresa till Sverige och det var minsann inte roligt!
I lördags när vi var på väg ut till tefarmen så blev vi stoppade av polisen och oturligt nog så låg körkortet hemma i en låda istället för i bilen!!
Så polisen meddelade att Tomas skulle inställa sig i domstol i början på veckan. Arg som ett bi! Tomas bad honom lugna sig och det gjorde han väl men domstol skulle det bli! Tomas frågade om det inte gick att lösa på något annat vis.....och jo, minsann det gjorde det!! "Ge mej 6 000 shilling"- Tomas svar var att så mycket hade vi inte men 2 000 kunde han få. "Ja, snabbt då, innan min chef kommer" Så log han glatt mot oss andra och sa om Tomas. "We are friends"!
Dagen efter skulle jag visa Anders och Gudrun en fin promenad nära oss. Vi gick in på den bilfria gatan och de fotograferade blommor och träd- där är verkligen vackert!
Och så helt plötsligt börjar en vakt skrika :Vad gör ni? Det är inte tillåtet att fotografera! Ge hit kameran! Han skrek och skrek och skrek!! Men fattar ni inte: det är förbjudet att ta kort på en ambassad! Nu arresterar jag er alla tre!
Oj, oj, oj.....detta var obehagligt! Han ville inte lyssna.....det var liksom ingen idé att förklara för honom att vi hade ingen aning att den där gaten som syntes ihop med mimosaträdet var en ambassad (fanns inte en skylt!)....han lyssnade inte när vi sa att det är väldigt enkelt att trycka bort korten vi tagit osv
Så gick han och hämtade sin chef och vi föreberedde oss på det värsta....men ut kommer en väldigt lågmäld man som säger att det kommer att gå bra.
Den första vakten (som visar sig vara en polis!) säger att han vill prata med mej och jag säger att jag i 3,5 år gått den här vägen, som är en av de finaste i Nairobi, och aldrig sett att det varit en ambassad här. Att vi inte visste att man inte fick ta kort osv. Nu är han betydligt lugnare och jag talar om för honom att i Sverige, även om vi är arga, så skriker vi inte på det här viset till varann, utan man kan vara vänlig. Han förklarar då att han har högt blodtryck och hans hjärta slog och slog och att det var därför han skrek.....
Anders och Gudrun fick visa sina pass - tack gode Gud att de hade med sig dem (!) och sen fick vi gå därifrån.....
Efter en stund skrattade vi åt det hela, men när det höll på såg vi framför oss hur vi skulle bli arresterade några timmar innan deras hemresa till Sverige och det var minsann inte roligt!
 |
| Såklart vågade vi inte ta något kort på polisen även om vi hade velat! |
Ojoj, vilken dramatik! Hoppas att ni slipper fler möten som kräver "soda". Kram
SvaraRadera