"Han räddade mej från att dö av droger"

Vår vän Rania utbildar sig till socionom. Den här terminen ska hon skriva sin C-uppsats som ska handla om vilka faktorer som kan bidra till att en missbrukande gatupojke kan komma ut ur sitt missbruk och börja ett nytt liv.
Hon har börjat samla material till detta bla genom att intervjuer och igår skrev hon såhär på sin blogg:

"He saved me from dying to the drugs"

Hur ska jag härbärgera allt jag får höra? Jag klarar inte mer och då är det inte mig det är synd om, det är dem. Varför har jag privilegiet att stänga av och inte höra mer när JAG inte orkar mer?

Vad har jag gett mig in på?

Jag spyr av kontrasterna, framför mig satt nyss en gatupojke som berättade sin historia för mig i all hast och som var hög. Han hade bråttom. Bråttom till att hinna samla in plast bland sophögar för att få ihop 10 shilling så att han kunde köpa lim som han sedan skulle sniffa. Nu sitter jag här i en skyddad miljö med en mat i magen, tak över huvudet och med pengar som kan köpa mig en biljett härifrån. 

Här visar två killar mig hur de brukade injicera droger, hur de sedan drar ut blod och injicerar i nästa killes arm - och så håller de på. Fyra - fem stycken killar kan på så vis dela på en laddning.

(Jag fick deras samtycke till att ta bilden och dela den med er.)