Oftast är det lättare att göra något för någon (även om det också kan vara svårt nog ibland). Att göra något med någon kräver mer av mig i tid, engagemang och känslor. Min erfarenhet säger mig dock att det ger mersmak när en väl har gjort något med någon en gång.
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om min vän Maria som vinkar glatt när jag kommer till kyrkan. Nu har hennes mamma Sofia fått ta över hennes plats. Och vinkar lika glatt, efter att jag förmedlat lite kontakter till Räddningsmissionen och en vårdcentral för hemlösa där hon fått hjälp med astmamedicin. Nu får jag alltid en kindpuss och en kram när vi ses.
Sofia hann träffa min pojkvän innan han åkte på en långresa till Kenya och undrar nu hur det går för honom – och för mig. Förra söndagen visade hon mig bilder på sina nära och kära när jag kom från gudstjänsten. Där satt vi bredvid varandra i höstsolen och pratade om människor vi längtar efter. Plötsligt gjorde vi något med varandra. Och det kändes så fint. Äntligen var vi jämlika. Hon gav mig minst lika mycket tröst i min längtan och saknad som jag någonsin skulle kunna ge henne. Plötsligt insåg jag dessutom
vilket dubbelt lidande hon går igenom: den materiella nöden och, framför allt, saknaden efter sin familj.
När jag nu har lärt känna Sofia mer tänker jag på henne oftare och oftare. När jag lägger mig på kvällen försöker jag föreställa mig hur det skulle vara att hänga på centralen till stängning för att sedan tvingas sova ute några timmar (de nätter kyrkornas övernattningsplatser är upptagna). När jag äter undrar jag hur det känns att gå hungrig och inte veta när det blir mat nästa gång. När jag fryser försöker jag sätta mig in i tiggarnas situation där de sitter vid gathörnen eller går omkring på torgen. Men jag får ständigt ge upp; det går inte att förstå. Fast genom Sofia har jag i alla fall fått komma lite närmare en annan verklighet – och fått en ny vän som jag kan prata med (trots att vi inte talar samma språk).
Det är skillnad på att göra saker för eller med någon. Det kräver lite mer att göra saker med någon. Och det är det värt.
Emma Färdeman