tisdag 14 oktober 2014

En vecka med Anton

För en dryg vecka sen kom Anton hit! Men nu har han åkte vidare till norra Kenya där han ska försöka göra lite nytta på en skola i en liten by som heter Lingima.
Men det här hann vi med när han var här förra veckan:
Besök på Love school- barnen blev som vanligt jätteglada över besök!
Vi hälsade på Virginia- oj, vad förvånad jag blev när hon inte var hemma- vad betydde det? Att hon var på sjukhus? Nä, inte alls! Precis när vi skulle gå därifrån kom hon hem eftersom en flicka som såg oss gå in till Virginia hade sprungit iväg och hämtat henne från kyrkan där hon var på en samling. Virginia mådde mycket bättre än  hon nånsin gjort när jag träffat henne! Hon berättade att hon mådde bra, hade aptit! Tack gode Gud för bromsmediciner!
En kväll var Anton med oss på internatet och han konstaterade, precis som vi, att det finns en massa trevliga svenska ungdomar här!
Torsdag- lördag åkte vi på utflykt- vi tre + Markus, som är inneboende hos oss ett par månder framåt.
Det blev en tur till Hellsgate, Camp Carnelly, Mont Longonut- ni som följer min blogg har hört dessa namn vid flertal tillfällen! Våra favoriter!
Så var det dags för Anton att packa! För fem, sex, sju veckor.....vem vet? Anton har tagit med sig all mat och vatten han tror han kommer att behöva så det blev en hel del, bla 10 kg havregryn, 5 kg ris, böner, linser, 150 liter vatten mm. Det är fem, sex timmars bilresa till affär så det är inte så lätt att fylla på förrådet.




Det var jättefint att campa i fullmånens sken!







Härligt att skypa med flickvännen
Alltid lika välkommet med svensk mat och godis!














Vi gillar verkligen campinglivet!

men vi uppskattar ju en pizza som omväxling till mat på Trangiakök!







På väg mot nya äventyr! Nu får vi se om det överhuvudtaget är möjligt för en Mzungo att bo i Lingima, en by utan skugga, eller om det helt enkelt blir för varmt!








1 kommentar:

  1. Härligt att se att Anton landat i Kenya! Blir spännande att höra mer om hans äventyr. Och ni verkar ha det bra också! Hälsningar Maria Hedblad

    SvaraRadera