Upp en liten bit...............och sen ner..............

Igår åkte Tomas tillsammans med 60-tal ungdomar, personal och en del föräldrar till Mont Kenya för att under fem dagar bestiga berget. Idag ringde han och sa att han vänt tillbaka eftersom han drabbats av höjdsjukan......huvudvärk och illamående....när han väl bestämt sig för att vända ner trodde han inte han skulle klara ut det- spydde var 20e minut.
Men nu är han nere och får ta igen sig och piggna till. Och tankarna på att bestiga Kilimanjaro lär inte finnas längre

Den, för vissa, onåbara toppen

Roligt med post!

Det är inte ofta man får post nuförtiden, med all modern teknik som mail, skype och allt vad det nu heter. Men häromdagen fick jag ett brev från en av mina äldsta vänner, Gunda 94 år! Det roliga med brevet var att det var postat i slutet på november- det tog alltså två månader för det att komma hit! Anledningen? Jo, ni ser kanske att det är lite upprivet på två ställen och därför hade kenyanska posten lagt kuvertet i en plastficka och bad i ett brev om ursäkt för att kuvertet blivit skadat. Och det tog ju sin lilla tid.... Jag tycker det var så intressant- SÅ mycket som inte fungerar i detta landet och så bryr de sig om att ett kuvert blir lite skadat, märkligt........

Och när jag nu pratar om post så vill jag ju visa den här fina inbjudan som kom häromdagen:

Ser fram emot att få gå på bröllop!

Besök på skolan

Det är ofta folk som gör studiebesök på skolan eller är där av någon annan anledning. Igår hade vi två såna besök: en skolklass från De Geer-gymnasiet i Norrköping- de hade en dansuppvisning.

Och så ett filmteam på åtta personer från Sverige som gör reklamfilm för ................... (hemlis). Men håll utkik på TV och bio om några veckor!!

Igår lämnade de oss

Ja, igår så åkte pappa, syster och svåger hem efter 12 intensiva, jättehärliga dagar. SÅ många gånger jag tänkt de här dagarna: måtte jag bli lik min far när jag blir gammal! Tänk att vid 86 år ålder kunna åka till Kenya och vara igång hela dagarna precis som de som är 30 år yngre! Fantastiskt!

Men av allt de hade med sig finns mycket kvar som vi kan gotta oss med ensamma dagar framöver!

Boendet på safarin

Från ett reseföretag:

"Du bor en natt i Dorobocamp, en liten tältcamp i vildmarken, med egen kock och avnjuter  trerätters middag under Afrikas stjärnhimmel.

Avsluta ditt äventyr med en natt på Eagle View camp som ligger hänförande vackert på branten till ett vattenhål med en makalös utsikt över Masai mara. Capen har blivit utsedd till en av världens bästa eco-camper."

På första campen var vi + en engelsman de enda gästerna. Här satt vi med några masaier kring elden på kvällen.

Och på morgonen tog vi en kopp kaffe innan det bar iväg på gamedrive

Pappa och jag framför vårt tält. Vi vaknade på natten av vad vi trodde var ljudet från elefanter men fick reda på morgonen att det varit ett par lejon i närheten av tälten! Om man behövde gå på dass på natten så var man tvungen att blinka med en ficklampa så kom det en masai och följde med!

Här åt vi alla måltider

Personalen fixade vatten och fyllde på när man ville duscha i utomhusduschen.

Efter en natt på Doboro camp gjorde vi en "vandringssafari" till nästa camp. Här får vi instruktioner hur vi ska göra om vi stöter på lejon, bufflar eller elefanter.

Vare sig pappa ville eller ej så stöttade masaierna honom när det blev lite för stenigt.

Eagle View- vilket ställe!

På morgonen var det lite kyligt, då var det skönt med en masaifilt

Utsikt från sovrummet

Lejon

Vi var i Masai maras mest orörda områden och även de mest lejontäta. Det betyder dock inte att man ser lejon överallt utan man får leta ett tag. Och när de dyker upp blir man så glad för de är så roliga att titta på!

'

Safari i Masai mara konservat

Varit iväg på ännu ett äventyr. Kan tyckas att man skulle tröttna på att åka till nationalparkerna, men icke! Det är mäktigt och det känns som man är med i en naturfilm!

Den här lilla giraffen är tre dagar gammal

Geparden kan springa 114 km/timmen (en kortare sträcka) men det hade nog inte den här klarat- han ser väldigt tjock ut, har förmodligen ganska nyligen ätit ett skrovmål.

Jag tycker schakaler är gulliga, men de är minsann rovdjur- äter bla små antiloper (vi såg två schakaler jag en skrikande antilop) och är asätare.

Elefantungen är fem månader

Matlagning med Virginia

Idag har vi gjort en rolig sak!Vi åkte hem till Virginia som i sitt hem lär ut kenyansk matlagning. Så nu vet vi hur man gör ugali, sukoma viki, chapatis och katchumbari.

Virginia- en härlig tjej på 21 år

Några barn som var sugna på chapatis

Virginia är gift med William som är musiker. Även om det inte syns på bilden så sjöng vi tillsammans och det var en härlig stämning!

Smakade riktigt bra