Halldin i Kenya: februari 2016

De flesta av våra gäster har inte behövt konfronteras med den kenyanska polisen. Därför är det konstigt att Anders och Gudrun två dagar i sträck råkade ut för detta!
I lördags när vi var på väg ut till tefarmen så blev vi stoppade av polisen och oturligt nog så låg körkortet hemma i en låda istället för i bilen!!
Så polisen meddelade att Tomas skulle inställa sig i domstol i början på veckan. Arg som ett bi! Tomas bad honom lugna sig och det gjorde han väl men domstol skulle det bli! Tomas frågade om det inte gick att lösa på något annat vis.....och jo, minsann det gjorde det!! "Ge mej 6 000 shilling"- Tomas svar var att så mycket hade vi inte men 2 000 kunde han få. "Ja, snabbt då, innan min chef kommer" Så log han glatt mot oss andra och sa om Tomas. "We are friends"!

Dagen efter skulle jag visa Anders och Gudrun en fin promenad nära oss. Vi gick in på den bilfria gatan och de fotograferade blommor och träd- där är verkligen vackert!
Och så helt plötsligt börjar en vakt skrika :Vad gör ni? Det är inte tillåtet att fotografera! Ge hit kameran! Han skrek och skrek och skrek!! Men fattar ni inte: det är förbjudet att ta kort på en ambassad! Nu arresterar jag er alla tre!
Oj, oj, oj.....detta var obehagligt! Han ville inte lyssna.....det var liksom ingen idé att förklara för honom att vi hade ingen aning att den där gaten som syntes ihop med mimosaträdet var en ambassad (fanns inte en skylt!)....han lyssnade inte när vi sa att det är väldigt enkelt att trycka bort korten vi tagit osv
Så gick han och hämtade sin chef och vi föreberedde oss på det värsta....men ut kommer en väldigt lågmäld man som säger att det kommer att gå bra.
Den första vakten (som visar sig vara en polis!) säger att han vill prata med mej och jag säger att jag i 3,5 år gått den här vägen, som är en av de finaste i Nairobi, och aldrig sett att det varit en ambassad här. Att vi inte visste att man inte fick ta kort osv. Nu är han betydligt lugnare och jag talar om för honom att i Sverige, även om vi är arga, så skriker vi inte på det här viset till varann, utan man kan vara vänlig. Han förklarar då att han har högt blodtryck och hans hjärta slog och slog och att det var därför han skrek.....
Anders och Gudrun fick visa sina pass - tack gode Gud att de hade med sig dem (!) och sen fick vi gå därifrån.....
Efter en stund skrattade vi åt det hela, men när det höll på såg vi framför oss hur vi skulle bli arresterade några timmar innan deras hemresa till Sverige och det var minsann inte roligt!

Såklart vågade vi inte ta något kort på polisen även om vi hade velat!

De flesta av er som läser min blogg har Facebook och där har vi lagt ut texterna som kommer här. Men för er andra är detta nytt! Jonna berättar här hur allt med Love school började och hur vi kom på idén med UPENDO-armbanden. Och hur vi använt pengar som kommit in.

Historien bakom UPENDO

2013 flyttade Marie Halldin till Nairobi, och en dag träffade hon på Veronica Mutuku inne i Kawangware under en promenad. De började prata och Veronica berättade att hon drev Love School Center, en skola för 400 barn inne i slummen. Marie blev intresserad och började besöka skolan och lärde känna Veronica ytterligare. I november 2013 skrev Marie på sin blogg och frågade ifall läsarna ville bidra ekonomiskt till skolan, vilket resulterade i att bland annat läroböcker kunde köpas in. Under våren 2014 bodde Jonna Lindroth hemma hos Marie i Nairobi, och Marie tog med henne till Veronica och skolan. En dag frågade Veronica ifall Jonna kunde tänka sig att köpa saft att ge till barnen för att fira att de hade klarat ännu en termin och skulle gå på lov. Jonna sa ja, men tänkte att det vore ännu bättre att kunna bjuda barnen på något mer än bara saft. Hon skrev hem till familj och vänner och bad dem sponsra ekonomiskt, och på några dygn hade folk skänkt 12 000 kr. Jonna och Malin Abrahamsson, som då också bodde i Nairobi hjälptes åt att förbereda en skolavslutningsfest som blev mycket uppskattad. Pengarna räckte till skollunch till alla elever en dag, nya skolböcker, pennor, mjölkpaket till alla familjer och en symaskin till att sy och laga skoluniformer med.

Att kunna ge gåvor, som de Marie förmedlat och som avslutningsfesten innebar, var fantastiskt - men samtidigt växte tanken och viljan att starta ett mer långsiktigt arbete. Fanns det något sätt att engagera eleverna i ett projekt som kunde generera pengar till skolan, där de själva var delaktiga i processen? Malin kom på att eleverna kunde tillverka armband som sedan skulle säljas i Kenya och Sverige, och sommaren 2014 kom de första armbanden till Sverige. Sedan dess har Marie fortsatt att besöka skolan, och har visat många vänner och bekanta dit. Många av dem har precis som Marie och Jonna känt att de vill hjälpa till på något sätt och har därför börjat sälja armband, vissa i Kenya och andra i Sverige. Inkomsterna från armbanden har räckt till mycket, till exempel markhyra, mat, skolmaterial, nya skolbänkar och lärarlöner.
Så har det som från början var ett samtal inne i en slum med en okänd kenyansk kvinna vuxit till ett projekt som fått namnet UPENDO. Upendo betyder kärlek på swahili och det är något som vi, Marie och Jonna, verkligen känner för eleverna, lärarna och alla er som på olika sätt engagerar er för Love School Center. Ni gör skillnad. Tack!

Information om Love School Center

En kenyansk kvinna vid namn Veronica Mutuku startade för 10 år sedan en mindre verksamhet som dagmamma för några få barn inne i Kawangware, en slum i Nairobi. Med tiden utvecklades det till en skola - Love School Center - som har vuxit och idag har 400 barn. På skolan finns ett 20-tal personer som arbetar som lärare. Några av dem är utbildade lärare, några går sin utbildning på skolloven och vissa har avbrutit sin utbildning eftersom de inte har råd att fortsätta studera.
Det finns ett 10-tal klasser på skolan, och det går ungefär 30 elever i varje klass. De yngsta eleverna är 3 år, och de äldsta 14 år. Läsåret är indelat i tre terminer med lov i april, juli, och hela december. Barnen går i skolan måndag till fredag, klockan 8.00 - 16.00. Det är ca 250 elever vars familjer har möjlighet att betala skolavgiften på 50 kr i månaden, men många av dem har periodvis skulder. Även de 150 barn vars familjer inte har möjlighet att betala någonting alls får dock gå i skolan.

Om det finns pengar lagas det skollunch till de allra fattigaste barnen, de som är sjuka och äter medicin och därför måste få i sig näring. Personalen får också lunch varje dag. De andra barnen har med sig mat eller går hem och äter mitt på dagen, eller - i värsta fall, inte äter något.
Veronica, som fortfarande är ansvarig för skolan, äger plåtskjulen som undervisningen sker i men inte marken som de står på. För den får hon varje månad betala en hyra på 1800 kr, och hon försöker även ge lärarna minst 400 kr i månadslön. Det är en så pass låg lön, även med kenyanska mått mätt, att det nästan är att se som volontärarbete. Då lärarna också är fattiga innebär det att många byter jobb ifall de hittar något med högre lön.
Love School Center är en skola med många och stora utmaningar men har ännu mer av något större och viktigare: kärlek!

Vad har UPENDO bidragit med sedan starten?

Aldrig hade vi kunnat drömma om att UPENDO-projektet skulle få betyda och göra sådan skillnad i människors liv som det faktiskt har gjort. Vi har sålt fler armband än vi någon hade kunnat tro, och många människor har också på eget initiativ gett gåvor till UPENDO. Även om skolan fortfarande har stora utmaningar och behoven aldrig kommer kunna mättas har pengarna fått göra stor skillnad. Här kan ni få reda på mer om hur pengarna har använts sedan starten 2014:

Vi har stöttat i de löpande utgifterna som skolan har, genom att hjälpa till med utgifterna för markhyra och lärarlöner. Indirekt innebär detta att fler barn kan få gå i skolan trots att deras familjer inte har råd att betala skolavgifter, vilket givetvis är viktigt för det enskilda barnet med familj. Bonusen till lärarna hoppas vi uppmuntrar dem till att stanna på sin tjänst längre, vilket leder till bättre och mer stabil undervisning för eleverna. Dessutom har de extra pengarna till lärarna givetvis gjort nytta i deras egna familjer.

Skolan har reparerats vid några tillfällen, den har målats om, taket har lagats, skolbänkar har köpts in och trasiga bänkar har lagats. Vi har också köpt in skrivböcker, pennor, läroböcker och annat undervisningsmaterial. Eleverna har fått strumpor till sina skoluniformer och de allra fattigaste har fått hela skoluniformer. En symaskin har köpts in för att användas till att laga kläder samt förhoppningsvis innebära att några av eleverna lär sig sy, något som kan gynna dem i framtiden.

Pengar har också använts till att mätta magar, till exempel genom mellanmål och lunch till alla elever vid speciella tillfällen. Varje elev har också några gånger fått varsin mjölpåse att ta hem till sin familj - något som har varit mycket uppskattat. Tack vare en löpande gåva från en enskild person får också alla elever varsin banan en dag i veckan.

Vi har också köpt in en ljudanläggning som används på fredagseftermiddagarna då hela skolan har disco - något som sprider mycket glädje bland eleverna. Ljudanläggningen drivs av en generator som även den varit möjlig att finansiera tack vare en gåva till projektet. Dessutom har det anordnats utflykter för några av eleverna - något som också varit otroligt uppskattat.

Vi är så glada för allt det som inkomster från UPENDO-armband och enskilda gåvor till projektet har kunnat bidra med till skolan sedan starten 2014. Utan er som på olika sätt har bidragit hade ingenting av detta varit möjligt. Men det allra viktigaste, finaste och mest värdefulla som UPENDO fått innebära handlar antagligen om något helt annat: Möten mellan människor. Tack vare det engagemang som funnits kring UPENDO-projektet har fler människor hört talas om skolan, besökt den, blivit berörda och förändrade. Dessa möten mellan människor har gett ringar på vattnet, folk har startat andra projekt, lärt känna varandra och fått lära sig så mycket. Likaså har eleverna på skolan fått nya erfarenheter och upplevelser som förhoppningsvis påverkar deras liv och framtid på ett positivt sätt. Det är sådant som inte går att mäta, men som vi anar är viktigare än något annat.
Från djupet av vårt hjärta - TACK.

/Marie Halldin och Jonna Lindroth

/Marie Halldin & Jonna Lindroth

Här kan ni läsa mer och se bilder:

http://tomasmarie.blogspot.se/2014/01/50-glada-barn.html

http://tomasmarie.blogspot.se/20…/…/utflykt-till-splash.html

http://tomasmarie.blogspot.se/search…

http://tomasmarie.blogspot.se/2015/11/skolavslutning.html

http://tomasmarie.blogspot.se/2016/02/tarar-igen.html

http://tomasmarie.blogspot.se/2015/11/pippi-kalas.html

http://jonnaskenya.blogg.se/…/avslutningsfesten-vi-hade-tac…

Vill du bidra ekonomiskt till UPENDO genom att ge en gåva eller köpa ett armband? Hör av dig så hjälper vi dig gärna!