onsdag 28 januari 2015

Utanför dörren

När jag sitter inne i vår lägenhet och inte tittar ut genom fönstret så kan det kännas som jag är i Sverige. Men så tar jag en promenad runt "kvarteret" och då är jag i Kenya! Och det är så härligt!

Här bor vi

Porten in som alltid är låst och där finns en vakt hela tiden

Såhär har grannhuset sett ut sen vi flyttade hit- där bor folk och det är nog så gott som klart!

Här handlar jag det mesta av våra grönsaker

Här säljs täcken, kläder....

och leksaker. Sälj och säljs förresten.....jag ser aldrig att någon handlar. Men försäljarna står här dag efter dag....packa upp och packar ner.....


Kött handlar vi dock inte på dessa ställen. Jag förstår faktiskt inte hur man kan äta kött som hänger såhär i värmen flera dagar- blir man inte sjuk?

Vår lilla supermarket där jag handlar torrvaror och mjölk och yogurt.







måndag 26 januari 2015

Så kom hon då....

Efter lång väntan så kom äntligen Emma, Antons flickvän hit! Med mandelmassa och godis!!


En dag förra veckan tog vi med frukosten och åt den i Nationalparken- vilken lyx att få vara med om detta 30 minuters bilväg hemifrån!











Nu har Emma och Anton åkt vidare norrut där de ska besöka de platser Anton var på i höstas. Jag har fått ett kort på dem och det är från en fest i en by i lördagskväll- det var 700 gäster och där slaktades kamel och ko! 








tisdag 20 januari 2015

Fotbollsturnering

Helgen som gick så var jag med tjej-fotbollslaget på resa. På lördagen spelade de en cup som de vann! Sen åkte vi vidare till en kenyansk internatskola där de spelade en seriematch på söndagen. En trevlig helg med många glada tjejer.
Vi fick information om internatskolan och det var mycket intressant. Jag tror inte våra tjejer skulle klara en vecka där!
80 % av barnen kom från kenyanska familjer. Många börjar där redan när de är fem år! Föräldrarna är välkomna att hälsa på var tredje helg- det finns en landningsbana för flygplan!
Man får inte tugga tuggummi. Man måste lämna in telefoner och datorer till personalen på kvällen. Läggdags för de äldsta- 22.15 på vardagar, på lördagar 22.30!
Den regeln som upprörde de svenska flickorna mest var nog ändå att man inte får kyssas om man är tillsammans med en pojke! Hålla handen, men inget mer!











fredag 9 januari 2015

GOTT NYTT ÅR!


                                 Idag har vi varit på Ngong hills och vandrat och njutit av underbar natur!



Några dagar in i januari vill vi nu önska ER ALLA
ett GOTT NYTT ÅR! Må det innehålla många fina dagar med era nära, kära, vänner och bekanta!












Skickar med den här texten av Tomas Sjödin och tycker att detta med "overdelivery"" är väl värt att prova!

 DET LILLA EXTRA GER SÅ MYCKET!
Har du fått en ny kompis? undrade hustrun som satt i en annan del av huset och hade hört mig prata i telefon. Jag berättade att jag hade ringt Skatteverket och frågat en sak och hamnat hos en människa som var så vänlig och hjälpsam att det kändes som att vi åtminstone blivit lite bekanta med varandra. Samtalet hade oväntat stor effekt. Jag upptäckte att vi pratade om den för oss okända kvinnan flera gånger under de dagar som följde. På det sättet påverkade hon stämningen i vårt hem en smula. Detta av det enkla skälet att vänlighet är direkt smittsam. Precis som ovänlighet.
Det som kvinnan på Skatteverket gjorde var egentligen bara det självklara. Hon besvarade mina frågor och hjälpte mig vidare med mitt ärende. Men det är naturligtvis bara halva sanningen. Hennes sätt att göra det tillförde samtalet något som inte nog ska underskattas: den positiva energi som vänlighet och omtanke alstrar.
För några år sedan reste jag runt landet och höll föredrag med läkaren och författaren Stefan Einhorn. Han pratade bland annat om just detta och kallade det för overdelivery. Låneordet betyder att man gör eller ger det man ska. Plus tio procent. Procentsatsen kan förstås variera, men han menade att det är de människor som ger detta lilla extra som blir framgångsrika på en arbetsplats. Han exemplifierade med att berätta om den gången hans familj semestrade på Disneyworld och deras barn hade haft med sig en hel kasse kramdjur. När de kom hem efter den första dagen på nöjesfältet hade städpersonalen förstås städat rummet, och så hade de gjort en sak till: De hade radat upp alla gosedjuren i dubbla rader på sängen, som om de satt i en buss. Längst fram satt den störta nallen som chaufför. Barnen var förstås förtjusta. Under den andra dagen på nöjesfältet, omgivna av berg- och dalbanor och annat hisnande, återkom de till hur spännande det skulle bli att komma hem till rummet och se vad som hänt med mjukdjuren. Och mycket riktigt, den här gången stod de formade till rådslag, med den största nallen i mitten. Einhorn underströk att deras barn nog aldrig skulle komma att glömma det hotellet.
Det har gått många år sedan jag hörde hans berättelse. Men inte heller jag har glömt den. Kanske för att den påminner om något som är så underskattat och så kraftfullt. Att göra det man ska, och så addera det lilla extra av vänlighet eller omtanke och att det överskjutande bär ett viktigt budskap.
Jag tillhör inte dem som ägnar mig åt att avlägga nyårslöften, däremot är årsskiften utmärkta tillfällen att anta någon form av viljeinriktning. Varför inte lite mer av det lilla extra? Overdelivery går att praktisera på nästan allt i livet; i mötet med den som tigger utanför matvaruaffären, i relation till arbetskamraterna, och inte minst där hemma med de människor som ibland får ta emot ens sämsta sidor.
Det kostar så lite. Det genererar så mycket.

Snart hemma!

Så närmar vi oss Nairobi. Att komma igenom gränsen till Tanzania tog två timmar innan alla papper var klara. Att komma "hem" gick på 45 minuter!
Sista kortet från vår resa får bli detta- ett litet hotel (här kan ett hotel vara ett café) där vi stannade och köpte några mandazi för 40 öre styck. Försäljaren undrade försynt om vi kunde ge honom pengar till en soda- och det kunde vi!









Union café

                        Kaffeodlarna i trakten hade ett jättefint kafé! Har funnit sedan 1933.