torsdag 7 november 2013

V, en av alla HIVsjuka kvinnor i Afrika

Veronika som driver skolan jag skrivit om tidigare har berättat för mej att hon besöker fattiga och sjuka i slummen. Igår frågade hon om jag ville följa med och hälsa på V som dagen innan kommit hem från sjukhuset. Veronika hade ju berättat innan om vad vi skulle möta, men det är svårt att känna sig förberedd för ett sånt besök............
Veronika och V vill att jag berättar om hennes situation för mina vänner......de vill att NI ska få veta hur verkligheten ser ut för vissa här.....Veronika besöker fyra kvinnor i liknande situation och tar barnen till skolan, försöker få till att de får lite mat....



2001 fick V veta att hon hade HIV. Då fanns bara medicin för de som kunde betala för den så det var aldrig aktuellt för henne. Sedan några år tillbaka är den tack och lov gratis så medicin får hon.
V har sex barn mellan 2-18 år. Mannen är död. Hon fick åka in till sjukhus förra veckan för hon kunde knappt andas. Väger 30 kilo.  Den 18-årige sonen sköter hemmet och sina småsyskon. Veronika tar dem till skolan och försöker ge dem ett mål mat om dagen.
Jag frågade V om hon orkar vara med sina barn och hon berättade att på kvällen när barnen äter så sitter de vid hennes bädd och så berättar de vad de varit med om under dagen. " Jag berättar historier för dem, vi pratar om när de var små, jag försöker att inte visa dem hur sjuk jag är!"
När jag gick sa hon: jag uppskattar besök, kom gärna tillbaka.
Jag skriver inte mer än så- detta är inget reportage.......detta är en berättelse som handlar om  vad jag fick vara med om efter tio minuters gångväg från mitt hem.......




1 kommentar:

  1. Livet är verkligen orättvist!
    Tur att det finns människor som Veronica och du!

    SvaraRadera